Damernas längdhoppssäsong har inte riktigt kommit igång. Första Diamond League tävlingen är 2 juni i Florens med bland annat Khaddi Sagnia. Men redan nu har världens bästa tackat ja till BAUHAUS-galan och vi kan avslöja att det har varit stort intresse för att komma och tävla på Stadion 2 juli.
Följande har lämnat klartecken till BAUHAUS-galan:
Malaika Mihambo, Tyskland. Regerande Olympisk mästare (2021) och regerande världsmästare (2019 samt 2022) (Världsranking 1a)
Ese Brume, Nigeria. Olympisk bronsmedaljör (2021) samt VM-silver (2022) (Världsranking 2)
Ivana Vuleta, Serbien. Regerande inomhusvärldsmästare (2022) (Världsranking 3)
Khaddi Sagnia, Sverige. EM-brons inomhus 2021. (Världsranking 5)
Maryna Bekh-Romanchuk, Ukraina. VM-silver i längd 2019, EM-guld i tresteg 2022. (Världsranking 6)
Jazmin Sawyers, Storbritannien. Guld på senaste mästerskapet, inomhus-EM 2023. (världsranking 9)
Stadionrekord i vardande?
I sommar är det 111 år sedan Solskensolympiaden arrangerades i Stockholm och således precis lika länge sedan som Stadion invigdes under pompa och ståt. Alltså är det inte konstigt att världens vackraste arena också har en imponerande lista med stadionrekord. Men kanske är det dags att ett av de äldsta slås vid årets Bauhausgalan?
Den 3 juli 1989, nästan på dagen 34 år innan årets gala arrangeras, gick dåvarande DN Galan av stapeln på Stockholms Stadion. Det var en gala som än idag ger A Lennart Julin en tår i ögat av lycka, något han bevisade i en lika utmärkt som gedigen och sifferspäckad krönika här om året:
https://arkiv.friidrott.se/nyheter/statanalys/2020/dngalan89.aspx
Det var alltså vid den galan som det nuvarande stadionrekordet i damernas längdhopp noterades när den sovjetiska världsrekordhållaren Galina Chistiakova landade i sanden 7.05 meter bortom plankan. Ett rekord som stått sig i nästan en tredjedel av Stadions livstid – men som kan snuvas på sin 34 årsdag med blott en dag till godo den 2 juli i år.
För startfältet i damernas längdhopp vid årets Bauhausgalan ser onekligen högintressant ut. Men innan vi kommer dit kan vi väl tillsammans titta lite på hur nära det varit att det där rekordet faktiskt redan har raderats ur historieböckerna?
Allra närmast, och närmare går det inte att komma, är två hoppare vid tre olika tillfällen. Tyskan Heike Drechsler hoppade 7.04 (och hade dessutom ett hopp på 7.03) redan året efter att Chistiakovas rekord sattes och för säkerhets skull upprepade hon sitt 7.04-hopp fyra år senare. Ytterligare fjorton år efter det, alltså 2008, prickade portugisiskan Naide Gomes exakt samma resultat, plus ett hopp på 7.00 – dessutom båda dessa hopp i lätt motvind.
Två centimeter kortare, alltså 7.02, hoppade ryskan Tatyana Kotova 2002, medan ukrainskan Inessa Kravets (kanske mest ihågkommen för det fantastiska världsrekordet i tresteg vid VM på Ullevi 1995) och USA:s Dawn Burrell båda hoppat 6.98 på stadion. Kravets 1992 och Burrell åtta år senare.
För blott två år sedan klippte dessutom tyskan Malaika Mihambo till med 7.02 vid Bauhausgalan, dock i något för stark medvind (+2.6).
Så långt historien alltså. Jag vet inte säkert om det är så att Chistiakova äter tårta den 3 juli varje år för att fira att hon ännu har stadionrekordet i Stockholm, men om vi ändå låtsas att hon gör det så måste den där tårtan onekligen ha smakat lite extra gott mer än en gång under åren som har gått.
Mihambo kommer stå på ansatsbanan också i år och hon kommer till Stockholm som regerande världs- och olympisk mästare, rankad världsetta och med fantastiska 7.30 som personligt rekord. Förvisso är perset tre år gammalt, men ifjol blev det 7.12 som längst. Nog borde hungern inför Ungern och ett tredje raka VM-guld vara en morot för att hoppa långt i Diamond League.
Tvåan på världsrankingen, nigerianskan Esa Brume, var också tvåa på VM förra året. Den gången hoppade hon 7.02, men personbästat mäter femton centimeter längre än så. Även om Brume kanske inte är den namnkunnigaste av hoppare knep hon faktiskt OS-bronset i Tokyo och har en handfull sjumetershopp under bältet.
Ivana Vuleta behöver egentligen ingen närmare presentation än att hon tidigare lystrade till namnet Spanovic. Meritlistan är så medaljtyngd att ni skulle tröttna om jag rabblade upp den här så jag nöjer mig med att konstatera att hon varit en världshoppare i mer än tio år – personbästat 7.24 härrör från en magisk eftermiddag i samband med inomhus-EM i Belgrad 2017. Men förra året blev det 7.06 när hon snuvade Mihambo på EM-titeln i München.
Till Stockholm kommer dessutom vinterns sensationella, får jag väl ändå drista mig till att säga, Europamästarinna inomhus: Jasmine Sawyers. Karriärens allra första sjumetershopp kom när det som mest behövdes och efter silver och brons på EM ute säkrade brittiskan äntligen sin första stora titel.
Sen har vi då den blågula duon som jagar den där drömgränsen: Maryna Bekh-Romanchuk och Khaddi Sagnia.
Ukrainskan har 6.96 som längst i karriären och inte mindre än tio tävlingar inom nio centimeter från personbästat. Även om hon ”fuskat” lite med tresteg och till och med vann både EM och passerade drömgränsen 15.00 där ses hon nog fortfarande ändå mest som längdhopperska.
Khaddi slog i sin tur en gång igenom som trestegshoppare, vann ungdoms-OS redan som 16-åring, men fick lägga den karriären på hyllan på grund av skadebekymmer. Men också Khaddi har radat upp tävlingar strax under 7.00: 6.95 som längst och ytterligare fyra över 6.92. Så både hon och den svenska friidrottspubliken väntar på den där riktiga fullträffen, som ju dessutom skulle knuffa det svenska rekordet över till rätt sida drömgränsen. Kanske är det äntligen dags för den i Stockholm? Och vem vet, då kanske vi dessutom får se ett nytt stadionrekord av bara farten,
/ Stefan Holm
